Nyheter / Recension: Assassin's Creed: Unity

Recension: Assassin's Creed: Unity

En nystart för Assassin's Creed, ja det är vad utvecklarna vill att Unity ska vara. Frågan är om de verkligen har lyckats få till en nystart? Vi klättrar upp i stadens högsta torn, blickar ut över Paris och dyker ned mot marken! På jakt efter hämnd och kärlek!
För ganska precis ett år sedan fick vi ta del av de första spelen till en ny konsolgeneration. Playstation 4 lanserades och i samma veva släpptes Assassin's Creed: Black Flag. Redan då fick vi ett smakprov på hur det var att leka lönnmördare med våra nya spelkonsoler. Nu, ett år senare är det tänkt att Ubisoft ska ta oss till nästa nivå när Assassin's Creed Unity lanseras. Denna gång möter vi ett spel som inte begränsats av förra konsolgenerationens hårdvara utan det här ska vara det bästa som Ubisoft Montreal kunnat pressa ur de nya konsolerna. På sina håll och kanter har de även lyckats bra, men rent krasst kan man ganska snabbt konstatera att det inte gjorts några enorma utsvävningar. Med andra ord är det onekligen ett spel i sann Assassin's Creed-anda. Vad man tycker om det är en högst personlig åsikt men har man spelat tidigare spel i den här serien kommer man snabbt att finna sig tillrätta.

http://psforum.se/static/upload/games/698/medium/6071.png
Granska omvärlden innan det är dags att utforska staden!

Precis som i de föregående spelen är det dags att resa tillbaka i tiden och den här gången färdas vi till Paris under den franska revolutionen. Det är alltså här, mitt i ett kaotiskt Paris i slutet av 1700-talet som vi ska utföra våra lönnmördaruppdrag. Lönnmorden utför vi nu med hjälp av huvudkaraktären Arno som måste mörda sig framåt i sin jakt på svar och självklart finns det både en omöjlig kärlek och hämnd med i bilden. För att undvika att förstöra spelupplevelsen för er tänker jag inte gå in djupare än så på vilken riktning handlingen kommer ta, utan det får ni uppleva själva. Något som jag däremot kan delge er är att när ni väl börjar utforska Paris kommer ni möta en stad fylld av liv och rörelse. Det finns ingen risk att du behöver känna dig ensam utan vart än du vänder dig kommer du se folk som sköter sina vardagliga sysslor. De kan samlas i stora grupper för att protestera och bränna dockor eller så kan du finna två ensamma personer i en gränd som trycker upp varandra mot en vägg... Det här är verkligen en punkt där spelet förtjänar pluspoäng för det är riktigt roligt att utforska spelvärlden när det hela tiden finns mycket rörelse omkring dig.

Även visuellt sett är det underbart att utforska och upptäcka Paris. Att klättra upp i stadens högsta byggnad för att granska utsikten har aldrig varit vackrare. Det är fina omgivningar och när spelet presterar som bäst är Unity ett av de snyggaste spelen hittills till Playstation 4. Tyvärr presterar inte spelet på topp hela tiden utan det förekommer stunder med lägre kvalité. Under min första timme med Unity var jag exempelvis långt ifrån imponerad. Då var det ganska lite utforskning men betydligt mer mellansekvenser där spelets handling introducerades. I dessa mellansekvenser lade jag snabbt märke till håret på spelets karaktärer och det var inte för att jag blev bländad av hur vackra de var. Dessutom har det förekommit en del grafiska buggar och det finns en som jag särskilt lade märke till och det rör sig om problem i striderna. I de här situationerna hände de flertalet gånger att jag egentligen missade min motståndare. Både grafiskt och ljudmässigt gjordes det klart att jag hade missat med mitt svärd. Däremot kunde det trots det spruta blod ur motståndaren. Fortsatte jag då med mina attacker var det lika tydligt för varje attack. Varken på skärmen eller från högtalarna var det något som tydde på en träff, men trots det segnade snart min motståndare till backen.

http://psforum.se/static/upload/games/698/medium/6073.png
Jodå, det kan spillas en del blod.

Överlag har spelet även fått en del kritik för en låg bilduppdateringsfrekvens och det händer även att spelet, helt plötsligt, börjar lagga. Ordentligt! Från ingenstans kan det helt plötsligt bli ospelbart i några sekunder innan allt flyter på som vanligt igen. Att det mesta är sig likt från tidigare spel är självfallet på både gott och ont. Genom åren har man utvecklat spelmekaniken och grafiken men fortfarande finns bristerna kvar även om utvecklarna har försökt dölja dem. Man har lagt till en möjlighet att smidigare förflytta sig nedåt från exempelvis hustak. Tyvärr fungerar inte det här lika bra som det är tänkt. En enkel knapptryckning är inte lika enkelt som man skulle kunna tro. Arno är så pass besatt av att klättra uppåt att han helt enkelt ignorerar ditt förslag om att smidigt glida neråt mot marknivå igen. När man dessutom lägger in det faktum att Arno, utan någon som helst tvekan, har en tvångstanke som tvingar honom till att greppa tag i allt som ens påminner om ett vertikalt hinder. En bänk? Jajamen! husväggen där? Redan på väg upp. På grund av detta är det nästintill omöjligt att springa förbi ett hinder. Det slutar varje gång med att man snart befinner sig uppe på hindret utan att man själv hinner reagera. Att försöka avbryta denna klättring och glida ner till marknivå leder bara till förslitningsskador på såväl tumme som handkontroll. När Arno väl börjar lyda dig har du redan gett upp din tanke och istället bestämt dig för att det är lika bra att klättra vidare istället.

Något som däremot varit bra genom hela serien och som nu nått en än högre nivå är den extremt välgjorda spelvärlden. I de tidigare spelen har vi blivit bortskämda med intressanta historiska städer och detaljrika byggnader. I Unity befinner vi oss som sagt i Paris och det är minst sagt en imponerande stad som Ubisoft gjort i ordning för oss. Det handlar om en stor stad som kräver gott om tid om du vill utforska stadens alla hemligheter. Den kanske största skillnaden jämte tidigare spel finner vi nog i att Paris känns mer öppet. I tidigare spel har jag upplevt det lite som att man ofta velat förflytta sig på marknivå men att man förr eller senare ändå hamnat uppe på hustaken. Bland annat på grund av återvändsgränder och för att även tidigare huvudkaraktärer haft en fetisch för att klättra. I Unity är det däremot klart mycket roligare och smidigare att ta sig fram längs med marken. Detta då det är många hus som öppnats upp för utforskning och byggts till genvägar. Både på marknivå och på andra våningen finns det gott om öppna dörrar att passera igenom.

http://psforum.se/static/upload/games/698/medium/6120.png
Paris sjuder av liv och rörelse.

Assassins Creed handlar, enligt mig, främst om berättelsen och att utforska staden i sin egen takt, fast den här gången har utvecklarna lagt stort fokus på samarbete online. Vid sidan av huvudstoryn finns det relativt gott om uppdrag som är specialdesignade för co-op för mellan två till fyra spelare. Om man är duktiga på att hjälpas åt kan uppdragen flyta på bra, men är ni inte samarbetsvilliga kan det bli mycket svårare att komma vidare. Låt din kompanjon distrahera några vakter innan du själv smiter förbi osedd. Använd unika egenskaper för att bli bra på olika saker och dra nytta av det i co-op. Med tanke på det stora fokus som samarbetsläget fick på förhand hade jag väntat mig att detta läge fått ett större inslag i spelet. Nu känns det som ett intressant och roligt inslag som är en mjukstart inför framtiden. Har du en kompis du gillar att spela tillsammans med kan co-op vara ett trevligt inslag som kan höja din upplevelse betydligt. Om du däremot föredrar att spela ensam är inte detta något hinder utan det fungerar fortfarande utan att din upplevelse hämmas.

Vad gäller uppdragen upplever jag det som att de lyckats ta dessa till en något högre nivå än tidigare. Det känns som att det finns bättre möjligheter att noggrant planera och tänka igenom sin framfart innan man slår till. Däremot kommer det stunder där minsta lilla snedsteg kommer att straffa sig då det i många uppdrag finns otroligt många vakter att se upp med. Samtidigt är vakterna oerhört korkade och det går många gånger att gömma sig relativt enkelt. Att osedd försöka klara av uppdragen är dels roligare än tidigare men det gör det även enklare att klara av uppdragen. Tidigare har det inte varit några problem att hamna i fighter med vakter. Då har det mest handlat om att parera ett slag innan du själv slår till och upprepa det. Nu är det lite tuffare. Vakterna är inte lika lättlästa och anfaller i mer samlad trupp. Till en början gör detta att spelet känns ganska svårt, men ganska snart förstår man ändå vakternas rörelsemönster. Det går att lära sig vilka vakter man ska vänta ut innan man slår till medan du med fördel kan spela betydligt mer offensivt mot andra vakter. Fast det är om du slåss mot enstaka vakter. Blir det en större grupp spelar det mindre roll om du vet alla vakters rörelsemönster, för när de attackerar flera på samma gång blir det oavsett riktigt tufft att komma därifrån levande.

http://psforum.se/static/upload/games/698/medium/6121.png
Med is i magen kan man ofta ta sig förbi vakterna genom tysta attacker.

Det finns ett problem med spelet jag bara inte kan blunda för och det är de extrema laddningstiderna. Det ska inte behöva ta omkring en minut för spelet att ladda en mellansekvens. Du kan röra dig helt fritt i Paris, men ska du starta ett uppdrag så får du räkna med att vänta. Min värsta sekvens var när spelet i 45 sekunder (tog tid) laddade ett kortare filmklipp innan spelet skulle ladda i 50 sekunder innan jag fick se nästa sekvens. Detta utan en enda sekunds speltid mellan laddningssekvenserna. Andra gånger tar det bara fem sekunder att ladda ett uppdrag så vissa gånger fungerar det bättre än andra, men det här har verkligen dragit ner mitt helhetsintryck av spelet.

Assassins Creed Unity sägs vara någon form av nystart för serien men det känns som att det är mer prat än verkstad på den punkten. Det är fortfarande samma gamla vanliga spelupplevelse. Vi befinner oss i en otroligt trevlig stad som är fantastiskt väldetaljerad och vacker. Du har en enorm frihet och kan göra precis vad du vill och spelet når en riktigt hög nivå när du bara upplever och tar in det Paris som målas upp framför dina ögon. Däremot är inte spelet perfekt. Det finns gott om saker att klaga på. Laddningstiderna är en sak, frisyrerna hos karaktärerna är en annan. Det som är svårast att acceptera är däremot att det är omöjligt att röra sig så som man vill. Arno är som ett motsträvigt barn som ska klättra på allt han ser. Han hoppar inte dit du vill utan hittar egna avsatser och att klättra in genom ett öppet fönster kan vara lättare sagt än gjort. Trots att det finns en knapp som ska underlätta just detta. Problemet är inget nytt för Assassin's Creed utan har följt med från allra första början. Däremot fanns det förhoppningar om att detta skulle vara mindre påtagligt i och med denna nystart, men tyvärr inte.

http://psforum.se/static/upload/games/698/medium/6122.png
Släng dig ut i folkvimlet och utforska Paris. Det är en trevlig stad som Ubisoft byggt upp för oss!

Trots bristerna är det här ett riktigt bra spel och i slutändan är jag nöjd när jag sammanfattar mina speltimmar i Paris. Staden, folket, stämningen och grafiken bidrar alla till ett positivt intryck. Att det dessutom är riktigt roligt att spela som en lönnmördare är inte heller någon nackdel. Gillar man tidigare spel i serien finns det egentligen ingen anledning till att inte inhandla Unity.

Betyg:
1pt1pt1pt1pt1pt1pt1pt0pt0pt0pt

Övrig information

Skriven av Fredrik (freddus)
Datum: 18 December, 2014