Nyheter / Recension: Infamous: Second Son [PS4]

Recension: Infamous: Second Son [PS4]

Med en ny huvudkaraktär och nya superkrafter hoppas Sucker Punch att Infamous: Second Son ska ta serien till en helt ny nivå. Som ett av de första riktigt stora exklusiva spelen till Playstation 4 är förväntningarna höga. Lyckas de infria våra krav eller borde de ha fortsatt serien med samma krafter som i föregångarna?
Personligen hittade jag Infamous-serien väldigt sent. Det är bara för någon månad sedan som jag tog tag i det första spelet i serien och jag har ännu inte spelat klart Infamous 2. När jag väl startade min första genomspelning med seriens första inslag tog det däremot inte lång tid innan jag såg storheten i det. Spelet hade vid det här laget hunnit bli några år gammalt och såväl grafiskt som tekniskt hade det hunnit bli frånsprunget. Trots det höll spelet hög kvalité och berättelsens uppbyggnad kändes intressant och långt ifrån gammal. Visst fanns det en del störande moment i dess spelmekanik men jag hade definitivt höga förväntningar när jag sedermera påbörjade Infamous 2 och även där infriades mina förhoppningar. Här kändes det verkligen att utvecklingen gått framåt och att spelet var klart bättre sin föregångare på de allra flesta punkterna. Sucker Punch hade fått möjlighet att finslipa en del av bristerna samtidigt som de hade kunnat utveckla de tekniska bitarna en bit till. Trots det har jag ännu inte blivit helt klar med Infamous 2 men det finns en mycket god anledning till det. Anledningen stavas helt enkelt Infamous: Second Son. Egentligen hade jag tänkt avvakta med det senaste spelet tills jag var helt färdig med de tidigare inslagen i serien, men jag kunde ärligt talat inte hålla fingrarna borta. Inte kunde jag sluta spela Second Son när jag väl hade börjat heller. Det var alldeles för fängslande och välgjort för att lägga Delsins berättelse åt sidan. Snygg grafik tillsammans med trevliga superkrafter höll kvar greppet om mig. Ta och häng med när jag nu delger min bild av Infamous Second Son!

http://psforum.se/static/upload/games/126/medium/5108.png
Vår nye huvudkaraktar Delsin, som är en betydligt trevligare bekantskap än Cole från föregångarna!

När vi nu möter den här serien för första gången på Playstation 4 är det många nyheter vi möts av. Det handlar heller inte om några små förändringar utan här har verkligen Sucker Punch klivit ur de gamla hjulspåren och vågat se på nya lösningar. Den första stora förändringen vi möter är vår nye huvudkaraktär, Delsin Rowe, som ersätter Cole MacGrath. Här stöter vi på en ganska strulig person som ofta har polisens ögon på sig. Brotten är ofta av ganska obetydlig art och det är vid just ett sådant brott som vi kommer in i handlingen. Delsin väljer att utnyttja sin talang för graffitimålning på en plansch som ortens polis pryder. Lagens långa arm är honom på spåren och han måste smita undan för att skaffa sig ett alibi till de senaste timmarna. Det är även i samband med det här som vi får lov att lära oss de mest grundläggande kontrollerna som hur man rör på sig samt hur man klättrar och hoppar. Trots prickfritt klättrande från mitt håll har polisen varit smartare och snart är Delsin infångad igen. Det är verkligen inte den första gången som han blir gripen av sin storebror Reggie. Ja, det är faktiskt på en affisch som föreställer hans storebror som det har målats graffiti. En kanske inte alltför uppskattad handling som däremot ganska snart blir obetydlig i jämförelse med händelser utanför brödernas kontroll. En buss kommer farandes i full fart och svänger okontrollerat från sida till sida. Det dröjer heller inte lång tid innan bussen har kraschat och riskerar att explodera.

Det handlar nämligen inte om en vanlig buss utan det rör sig om en fångtransport. För att göra det hela ytterligare lite intressantare är det inte en fångtransport i mängden utan här transporteras så kallade bioterrorister. Det vill säga personer med superkrafter. Delsin gör sitt bästa för att rädda en person som sitter fastklämd efter olyckan och det är här det börjar bli intressant på riktigt. Utan att veta om det besitter vår nye huvudkaraktär en absorberingsförmåga som gör att han kan suga åt sig andra bioterroristers krafter när han rör vid dem. Helt plötsligt besitter vi alltså superkrafter och det är ingen tvekan om att dessa krafter kommer att behövas! I och med kraschen lyckas nämligen några bioterrorister fly vilket drar till sig uppmärksamhet från en myndighetsorganisation som kallas DUP. Staten har nämligen övertalat den övriga befolkningen att bioterroristerna är ett hot mot mänskligheten och det är upp till DUP att hålla de vanliga människorna trygga. Myndigheten drivs av Augustine som typiskt nog även hon besitter superkrafter. För att få folk att prata utnyttjar hon sina krafter vilket hon även gör på Delsin och resten av den indianstam som han tillhör. När Delsin vaknar upp efter sin skada får han se förödelsen som Augustine lämnat efter sig och det är ingenting som inger respekt hos honom. För att rädda sina nära och kära måste han nu utnyttja sin nyfunna förmåga att absorbera nya krafter. Skadorna som Augustine har orsakat kan nämligen endast tas om hand med samma medicin som de utförts med. Om Delsin ska kunna hjälpa sina vänner tvingas han med andra ord till en närkamp med chefen för DUP.

Resan tar oss till Seattle och här möts vi av en stad där övervakningen är av den extrema sorten. Militärer finns överallt och även övervakningsdrönare samt kameror är det gott om. Runt varje hörn är risken stor att du stöter på flertalet fiender som kommer göra allt de kan för att stoppa dig. I inledningen av spelet absorberar du förmågan att använda rök men du känner snabbt att det inte kommer att räcka för att få stopp på Augustine. Ditt uppdrag blir därmed att hitta fler bioterrorister som du kan absorbera nya krafter från, innan du går upp för den riktiga striden mot henne. Tillsammans ger detta dig en stark och bred arsenal av olika vapen. Trots denna breda uppsättning av vapen finns det ingen större variation dem emellan. Jag upplever det lite som att variationen endast fanns i upplägget med att man kan variera mellan olika krafter, men att man glömde bort att skapa variation mellan dessa krafter. Det jag menar är att det i grunden känns som samma typer av vapen som bara har en svag nyansskillnad i sin skepnad. Samtidigt känns de något framstressade när du är inne i berättelsen. Nu syftar inte jag på att det är dålig kvalité utan snarare att du inte riktigt hinner fördjupa dig med en kraft innan du absorberar nästa. När du har skaffat dig en ny förmåga får du en kort stund på dig att vänja dig vid den medan du jagar nästa kraft. Den korta tiden gör att du inte hinner bli bästis med alla krafter utan det blir snarare en flyktig bekantskap. Däremot finns det en enkel lösning om man vill bekanta sig lite djupare med den nyligt införskaffade kraften. Man kan ta hand om de sidoprojekt som finns runt om i hela staden, men det återkommer vi till lite senare. Trots en del klagomål mot krafterna måste jag medge att det är väldigt trevligt med möjligheten att välja mellan olika krafter och det känns spännande att lära sig en ny. För när du är mitt uppe i jakten på nästa kraft får du helt klart ett sug av att testa den kraften på egen hand. Det finns även en del möjligheter till att förbättra dessa krafter under spelets gång men någon större förändring blir det inte av detta heller. Möjligtvis att de även borde ha gjort större skillnader på krafterna beroende på om man spelar ond kontra god. Genom det hade man kunnat ge än större motivation till att uppleva bägge sidorna.

http://psforum.se/static/upload/games/126/medium/1355.png
DUP återfinns överallt och bevakning är påtaglig.

Precis som i föregångarna har du några moraliska val som du ställs inför och de håller i sig från den absoluta inledningen till det yttersta slutet. Det handlar självklart om huruvida du vill bedömas som en riktig hjälte, eller om du ska skjuta dig framåt utan att tänka det minsta på konsekvenserna av dina handlingar. Du ställs inför dessa val relativt ofta även om flertalet av dem handlar om små, och egentligen, helt obetydliga val. Det kan handla om hur du vill visa upp dina talanger med sprayburken när du målar graffiti runt om i Seattle, men det finns även val där dina talanger med superkrafterna avgör utgången. Skott mot huvudena på dina fiender innebär fler dödsfall, men du har även möjligheten att skona DUP-agenterna. Skjut dem i benet istället och de överlever samtidigt som du visar upp lite medmänsklighet. Fast de absolut mest intressanta valen är däremot de som du måste göra under berättelsens gång. Även här kan dina val vara skillnad på liv och död men de påverkar även hur delar av dina uppdrag är uppbyggda. För att undvika att vara allt för generös med informationen tänker jag inte gå desto djupare på just detta utan det är upp till dig att uppleva dessa skillnader själv. Vilken väg man vill gå är helt upp till dig men jag har en liten rekommendation. Välj det som känns rätt vid ditt första val och följ sedan samma tema under resten av spelet. Vilken väg det är spelar mindre roll. När den första genomspelningen är gjord bör du ta tag i den motsatta riktningen istället.

Vid sidan om huvuduppdragen finns det en hel del småsaker att göra för att få ordning i Seattle. Allt görs för ett enda ändamål och det är att jaga ut DUP ur staden, vilket du gör genom att ta över stadsdel efter stadsdel. Genom att måla graffiti, skjuta sönder övervakningskameror och förstöra deras militärbaser kan du jaga bort dem och ta över Seattle. För varje sak du utför kan du se framstegen och hur stor makt som DUP har i just den berörda stadsdelen. Detta gör att du snabbt kan se hur mycket jobb som återstår innan denna del av staden blir en säkrare plats för dig. Det är även inom detta som vi finner ett av spelets större brister, att det blir långtråkigt. Det handlar i allt för stor utsträckning om samma sak som upprepas alldeles för många gånger. När du jagat ut DUP ur halva staden börjar du bli trött på att skjuta sönder tråkiga övervakningskameror och då återstår fortfarande den andra halvan. Jag förstår tanken med att ta över och fösa ut dem ur staden del för del. I praktiken fungerar däremot inte det här upplägget. Lite mer variation hade verkligen inte skadat, det kan vara kul med lite graffitimålning några gånger men det tillför i längden ganska lite till spelet.

http://psforum.se/static/upload/games/126/medium/1352.png
Ond eller god? Upplev bägge vägarna.

Det är svårt att inte gå in på den grafiska biten när vi diskuterar ett så här stort spel som lanseras i början av en ny konsolgeneration. Många är nyfikna över hur mycket snyggare spelen kan bli på Playstation 4 jämfört med Playstation 3. Det svaret kommer vi få vänta många år på. Det tar tid för utvecklarna att komma in i den nya hårdvaran på riktigt och ribban kommer att höjas för varje år som går. Trots det kan man i Infamous Second Son se förbättringar från föregående generations spelkonsoler. Det här är faktiskt riktigt snyggt och tillhör toppen av det vi fått se på Playstation 4 än så länge och nej, det hade inte blivit lika snyggt på Playstation 3. Fast det finns ju även en del tekniska nyheter med vår nya kontroll Dualshock 4 och de kommer till användning när du utforskar Seattle. Tyvärr är det kanske inte något som höjer spelupplevelsen desto mer. Högtalaren på kontrollen för en del oljud omkring sig när Delsins telefon ringer och även när man absorberar sina krafter eller skakar sprayburken. Första gången rycker man till och det finns ingen direkt nackdel med denna funktion, fast det ger ingen wow-känsla som imponerar. Den andra nyheten är touchplattan som även den används vid absorberingen. Ett tryck på plattan och Delsin absorberar den kraft som du befinner dig i närheten av. Inte mycket mer att säga helt enkelt, vi får hoppas att den kommer till större användning lite längre fram i konsolgenerationen.

Kan du inte få nog av spelet har det även utannonserats att det kommer ett fristående paket med nedladdningsbart material. Paketet heter First Light och du spelar som Fletch, en karaktär som förekommer i huvudstoryn i Second Son. Hon är en av de karaktärerna som vi får känna lite djupare i berättelsen och nu verkar det som att vi får bli än bättre vänner med henne. För att spela denna nya episod behöver du heller inte äga Second Son utan vem som helst kan ladda ner och spela det. Om den här historien kommer hålla samma höga kvalitetsnivå, som huvudberättelsen i Second Son, får vi se när det lanseras i augusti.

Sammanfattning
Det har främst varit två punkter som jag har haft lite problem med när det handlar om de två föregångarna i serien. Till att börja med ett problem med styrningen vid klättrings eller hoppmoment. Alldeles för ofta har man dåvarande huvudkaraktären Cole greppat tag i helt fel husvägg eller alldeles för tidigt jämfört med vad som var tanken. Detta har varit ganska frustrerande och lett till en del onödiga dödsfall då man blivit ihjälskjuten på grund av detta. I Second Son har detta blivit mycket bättre men vad denna förbättring beror på är jag däremot inte lika säker på. Personligen tror jag att problemet inte är lika tydligt eftersom att vi har nya krafter att använda oss av och att dessa krafter inte är lika beroende av denna form av förflyttning. Oavsett vad som är anledningen till att denna brist minimerats så är huvudsaken att det inte är ett lika stort problem längre. Det andra som jag inte varit överförtjust i är faktiskt vår förre huvudkaraktär Cole. Han har helt enkelt inte fallit mig i smaken utan enbart känts stel och onödigt hård. Man har hela tiden haft ett moraliskt val att ta ställning till. Vill man gå fram som en slåttermaskin och massakrera det mesta i sin väg eller om man vill bli en riktig superhjälte som tar hänsyn till de vanliga invånarna. Trots det har Cole från första sekunden känts som en brottsling i både röst och sätt att föra sig. Han har inte haft många dimensioner att visa upp och det har varit en konstig blandning när man velat spela som superhjälte men enbart haft en burdus huvudkaraktär till sitt förfogande. Enligt mig har det känts lite som att spelet från början var tänkt att endast ha en inriktning och det är den onda. Man ville inte egentligen inte bjuda in till dans utan det kändes som att man ganska långt in i utvecklingen bestämt sig för att ge spelarna ett val. Då har man stått med en ganska stel personlighet som inte känns som värdig en hjälte. I och med införandet av Delsin är detta inte längre ett problem. I min värld är Delsin en mycket trevligare bekantskap som visar upp en större personlighet. Från absoluta början är han rädd för de nya oanade krafterna han fått men det går snabbt att ändra sig. Snart inser han njutningen med den makt han besitter. Även du bör njuta av krafterna då även dessa är ett stort steg framåt från föregångarna.

Med andra ord har Sucker Punch förintat de två större problem jag haft med föregångarna och det märks att de tagit lärdom av de två tidigare spelen. När de sedan dessutom har gjort ett riktigt snyggt spel med en trygg berättelse i grunden är det svårt att inte gilla detta spel. Det ger ett helt nytt djup när vi nu har olika krafter att variera oss mellan även om det egentligen inte är så stor skillnad dem emellan. Möjligtvis även att vi hade kunnat bjudas på längre resa med de olika krafterna. Just nu så lär du dig en kraft så fort du lyckats få tag på den och sedan är du i princip direkt på jakt efter nästa. Fast i det stora hela är detta fortfarande ett riktigt bra spel som förtjänar ett betyg därefter. Sucker Punch har lagt ribban relativt högt och idag är detta ett av de bästa spelen du kan få tag på till Playstation 4!

Betyg:
1pt1pt1pt1pt1pt1pt1pt1pt0pt0pt

Övrig information

Skriven av Fredrik (freddus)
Datum: 18 Juni, 2014

Sida: 1
18 Juni, 2014 #1
Steefmachine
Speluppdaterare

Registrerad: 2013-12-13
Tycker det är lite dåligt att dom inte ens nämner någonting ALLS om föregångarna.
19 Juni, 2014 #2
freddus
Skribent

Registrerad: 2013-11-28
Tycker det är lite dåligt att dom inte ens nämner någonting ALLS om föregångarna.

Jo du har rätt i att det är synd att de blundar för de tidigare inslagen. Skulle nog inte vara överraskad om det är något som valts bort ganska sent då det märkte att de inte fick in det i berättelsen på ett bra sätt.
19 Juni, 2014 #3
Libra-75
Medlem

Registrerad: 2013-11-29
Det enda som refererar till föregångarna är ju butikskedjan Cole McG's som finns lite överallt i staden. Annars är det som en komplett nystart, där det som hänt tidigare inte ens nämns. Gillar alla spelen, men håller definitivt Second Son som stark favorit av dessa. Ser fram emot DLC'n, så att man får spela det lite mer igen.
19 Juni, 2014 #4
Steefmachine
Speluppdaterare

Registrerad: 2013-12-13
Det enda som refererar till föregångarna är ju butikskedjan Cole McG's som finns lite överallt i staden. Annars är det som en komplett nystart, där det som hänt tidigare inte ens nämns. Gillar alla spelen, men håller definitivt Second Son som stark favorit av dessa. Ser fram emot DLC'n, så att man får spela det lite mer igen.

Ja, men det känns bara som ett litet Easter Egg.
Däremot undrar jag varför det heter "Second Son"
om man tog alla audiofiler från infamous 2 får man iaf veta om "First sons" :)
finns ju mycket intressant som dom inte ens nämnde i second son.
denna gång använde dom även en riktig stad jämfört med infamous 1 och 2
20 Juni, 2014 #5
Libra-75
Medlem

Registrerad: 2013-11-29
Ja, men det känns bara som ett litet Easter Egg.
Däremot undrar jag varför det heter "Second Son"
om man tog alla audiofiler från infamous 2 får man iaf veta om "First sons" :)
finns ju mycket intressant som dom inte ens nämnde i second son.
denna gång använde dom även en riktig stad jämfört med infamous 1 och 2

Ja, jag hade definitivt inte klagat om dom hade gjort spelet lite längre och ägnat lite mer tid åt storyn. Där dom t.ex. hade pratat om det som hänt tidigare.
20 Juni, 2014 #6
Steefmachine
Speluppdaterare

Registrerad: 2013-12-13
Ja, jag hade definitivt inte klagat om dom hade gjort spelet lite längre och ägnat lite mer tid åt storyn. Där dom t.ex. hade pratat om det som hänt tidigare.

Eller haft en bättre slutstrid, typ att åka runt i stan som 2 betongmonster och slåss och riva hus :) lite värdelöst att få krafterna under slutstriden.. finns inte så mycket motivering att leka runt med den kraften i slutet efter sluttexterna rullat.
24 Juni, 2014
Senast uppdaterad 24 Juni, 2014.
#7
Samuel
Skribent

Registrerad: 2013-11-27
En intressant recension. Infamous är ett riktigt stort spel men det är ändå något som gör att jag inte lockas till spelet. Tror det handlar om att det är så svårt att sätta sig in i spelet. Något man såklart råder bot på genom att spela det några timmar, men det är ändå något som stoppar mig även fast spelen fått goda betyg.
24 Juni, 2014 #8
Libra-75
Medlem

Registrerad: 2013-11-29
En intressant recension. Infamous är ett riktigt stort spel men det är ändå något som gör att jag inte lockas till spelet. Tror det handlar om att det är så svårt att sätta sig in i spelet. Något man såklart råder bot på genom att spela det några timmar, men det är ändå något som stoppar mig även fast spelen fått goda betyg.

Tycker verkligen att du ska ge det en ordentlig chans. Om du fortfarande inte gillar det efter det så gillar du det inte helt enkelt. Alla tycker inte om samma saker (som tur är).
Sida: 1